carperink

you ran away it was right on queue

Kategori: Allmänt

Hej!

Nu skriver jag igen, för det gör jag alltid när jag tänker på saker, när saker har påverkat mig av någon anledning. Nergångar blir till uppgångar som avslutas i framgångar.
Då skriver jag, för det är kanske inte alltid alla vill höra. Här kan folk läsa om de vill, om de finner mig intressant. Inga krav och jag försöker inte kämpa för att lägga ut någon bild av mig som inte stämmer. 

I wish I could see trough your eyes
Won't you fly away

I'd never leave you lonely,
Cause in my heart you've owned me
You were the one, the only one
The one who really knows me
It's not the lies you're saying,
It's not the games you're playing
It's that you said you loved me then you up and walked away
It's that you said you loved me then you up and walked away

Om musik inte hade funnits, då hade jag inte vela finnas heller. Oh om konst inte hade funnits då hade jag aldrig kunnat fått utlopp för livet. Jag har alltid haft en enda önskan i livet (eller inte önskan utan de har snarare aldrig funnits något annat alternativ), att faktiskt få gå min egen väg, oh de som tycker jag är självisk eller självgod på nå vis. Ah men vem ska jag annars sätta först om inte mig själv ?
När jag var 13år läste jag en bok som heter "Älska dig själv" Jag fattade nästan ingeting då, men jag antecknade saker som var värda att fundera på. Oh idag börjar jag förstå..

Found out what you love, hold on to it tight
This time I'm going all the way!

Förlåt jag måste avbryta ibland med grymt bra fraser från låtarna som rullar här i bakgrunden !
I alla fall, i den boken stod de ungefär såhär "Så länge jag är nöjd, mår jag inte dåligt av att just du av alla människor ogillar mig" Oh eller hur, varför skulle andras åsikter om mig betyda mer än vad jag själv tycker? Om jag skulle sätta andra framför mig själv, vem är det som vinner på det? Jag kan ändå inte veta exakt vad som rör sig i andras hjärnor. 

When you said I couldn't give you enough
I started giving you up, I started giving you up

Sen när jag var runt 17år, då läste jag 5 böcker i en serie som handlande om Kreativitet. För att kunna vara kreativ behöver man tänka utifrån sig själv och ingen annan, man behöver lita på sig själv o tro på att man kan skapa. Jag kan inte skapa något eget som kommer ifrån mig när jag påverkas av andras åsikter, eller om jag gör något för enbart dem. Jag gör många saker för andra, bryr mig om andra och placerar folk före mig själv för att jag vill visa att de är viktiga för mig, att jag bryr mig. Men jag försöker att aldrig glömma bort mig själv.

Shame, shame go away,
Come again some other day.
Memories keep haunting me.
Help me chase them all away.
Hush, now settle down,
Button up, don't make a sound.
Close your eyes, turn around.
Help me burn this to the ground.
Come now, take the blame, that's okay, I'll play the game.
I don't care, it's all the same, watch it all go up in flames.
Use me up, spit me out,
Let me be your hand-me-down.
Fame, fame, go away, come again some other day.



Jag har aldrig gjort något för att framstå som någon annan. Har aldrig ändrat på något som är mig själv bara för att verka cool eller bätte än vad jag är. Därför kan jag bli så sjukt irriterad på folk som vill hänga i förut min studio enbart för att kunna säga att de hör till en tatueringsstudio. Som om de vore coolt. Som om allas åsikter om att man är cool om man är på en studio skulle vara det viktigaste i livet. För mig är de bara ett tecken på svaghet att man inte kan bära upp sig själv utan denna image. Om inte du tror på dig själv kommer ingen annan att göra de heller. Fuck my Life ! Jag vet knappt vad jag surrar om längre. Det är som vanligt, jag blir frustrerad över att ingen funkar som jag. Jag blir trött på jantelagen, att ingen vågar sticka ut fast de är precis just det alla vill. Oh att så mycket handlar om alla andras åsikter om dig själv. Oh visst det finns säkert någon som tycker jag är sådär självgod igen o kan skriva såhär för jag är precis där jag vill vara idag. På kanske ett ställe folk anser vara häftigt. Men det är inte som att jag vaknade upp en dag o fick allt detta serverat. Jag har bara inte sett någon annan väg att leva mitt liv på. Självklart är jag lycklig över att jag kommit hit. Men det är ju för att det är det jag vill göra, I'm living the dream bara på grund utav mig själv. Oh inte vad alla andra tycker jag borde göra. Om alla bara gjorde precis vad de ville utan att bry sig om andra, gud va lyckliga världen skulle vara. Varför kan inte du bara ta tag i din dröm också o sluta sukta efter någon annans. Det är ju bara din dröm som kan göra dig lycklig i alla fall.
Blä, nu har jag i alla fall fått spy ut mig lite ord.

Take a good look around
You are the man with the crown
The righteous self-appointed king of nothing

Have you lost your self respect?
Your demon to resurrect
It happens every time
You just don't get it

Oh här kommer bilder !



 















Kommentarer


Kommentera inlägget här: